Jag har ett Simpsons '90.
Främsta skälet till att jag har det är att jag är stor Simpsonsfan, annars skulle jag nog inte behålla det...
Som referens har jag t.ex. Road Show, Guns & Roses, Terminator 2 och Theatre of Magic, så Simpsons blir i princip bara spelat när vi har gäster.
SÅ dåligt är det inte, men om man jämför med vad Williams släppte ungefär samtidigt (Machine och Funhouse) så skiljer det ljusår i spelglädje och känsla.
Det jag mest har emot det är känslan i flipprarna, "klonkigt" beroende på de tidiga Data East-flipprarnas taskiga design. Alldeles för starka är de dessutom, trots att jag ställt ner "flipper coil power".
Och så är det litet "simpelt", inga leksaker egentligen, en enda ramp. Känns som att de inte hade så hög budget, varken för design eller tillverkning.
Positivt då?
Feta analoga syntljud, typ Williams System 11-spelen.
Håller inte riktigt med Sonar om samplingarna, men visst kunde det ha varit fler. Några är rätt klockrena, t.ex. vid bonushopräkningen efter kulan: "Smithers, fire that man", eller "we are both underachievers!".
Eller "Don't you know how to use flippers!?" vid outlanerinn :-)
Snyggt bakglas, med äkta spegelglas.
Jag tror inte det togs in så många Simpsons till Sverige. Janne Robin på dåvarande Flipperhuset är också Simpsonsfan, så han köpte några stycken, jag köpte mitt av honom.
Jag har aldrig sett ett Simpsons utställt, fullt förklarligt med tanke på vilka kanonspel det konkurrerade med som sagt.