Flipperintresset har varit lite lågt för mig den senaste tiden. Men, så dök CFTBL upp här i Gävle. Jag har inte spelat det mer än någon enstaka gång de senaste tio åren (har förträngt 10-15 omgångar jag "försökte" spela på Furuvik med så slö höger-flipper att det var HELT omöjligt att komma upp i vänstra rampen).
Just nu känns CFTBL som det roligaste spelet jag spelat på mycket länge. En gammal favorit som fortfarande håller (till skillnad från t.ex. T2). Multibollen är ju helt enkelt en av de bästa som gjorts. Att *ALLT* annat i spelet är tämligen meninglöst att gå på om man jagar poäng är ju en annan femma, men det känns inte som det spelar så stor roll.
Åsså...ljudet... Framför allt vid jackpottarna får man lite rysnings-känsla. Få spel lyckas framkalla den där känslan. Jämför med t.ex. Demolitions Man (finns egentligen hur många som helst att välja på) sömnpiller till jackpott-ljud och animeringar.
Åsså...spelkänslan... Tror att de här tidigt-90-tal WMS spelen är de som har absolut bäst spelkänsla (typ. TZ, HS2 etc.). Tycker själv att de tappade lite längre in på 90-talet, även om spelen kanske blev bättre totalt sett.
Man kanske kan sammanfatta det hela med att citera ägaren av stället där jag brukar hänga med kidsen och spela flipper: "Det här är ett av de allra bästa spelen. Ett mjukt och trevligt spel som passar bra för de lite äldre."
