Jag har funderat lite på det här med att börja eller vara sist. Vilket är egentligen bäst?
Fördelen med att vara sist (vilket de flesta föredrar) är väl att man har en poäng att spela mot. Har motståndaren en jättepoäng kanske man får byta strategi. Spelar man FT och motståndaren har en miljard räcker det inte med monster fish, utan man måste gå på superjackar.
Har motståndaren en dålig score på första och andrakulan kan man slappna av mer och kanske spela som man brukar utan nervkollaps.
Fördelar med att börja borde väl vara ganska lika. Har man höga scorer och ligger i ledning kan man "tvinga" motspelaren att byta strategi, vilket oftast inte fungerar så bra.
Spelar man som sista spelare och har en liten poäng att ta in kan det skita sig då man vet att man "bara" behöver ta det och det skottet så är man hemma, och då missar grovt. (där har jag varit många gånger)
Jag börjar luta lite åt att det faktiskt är bättre att börja. Vissa spel är det av uppenbara skäl bra att börja pga lockar och annat (typ Popeye), men jag tror att man tar bort en del av det psykologiska genom att starta.
Om du,som första spelare, får en dålig score på första kulan är det dåligt, men ingen katastrof. Om du däremot är sista spelare i samma scenario och får en dålig kula känns det mer dåligt, då du dels har en kass kula och dels har sumpat ett bra läge. Första spelaren har då mer positiv upplevelse eftersom det för honom känns som en mindre vinst att börja på lika villkor igen.
Om man har en motspelare som lägger monsterscorer på första eller andra kulan spelar det egentligen ingen roll om du börjar eller är sist.
Lägger du, som första spelare, en bra förstakula sätter du stor press på din motspelare vilket gör att han börjar sin kula på en högre stressnivå vilket kan medföra ett sämre spel.
Synpunkter eller andra funderingar?
