Man vet inte om man ska skratta eller gråta när man läser det här, står klockorna still i de grå byråkraternas små kontorsrum?
Jag har hängt i de flesta spelhallarna i Stockholm sedan slutet av 80-talet till slutet av 90-talet och kan inte ens fantisera ihop en situation som ens skulle kunna ge dessa associationer. Dessutom flipprade och fussballade jag mig igenom större delen av Europa på interailbiljett under sena tonåren (-88 ungefär) med samma resultat.
Men det känns som att problemet är att det inte går att argumentera emot totalt dåraktiga ståndpunkter, det känns som en debatt med Flat Earth Society eller något.