Skummade lite i en artikel i pinballnews om någon speltillställning i USA där Gary Stern hade dykt upp och hållit ett "föredrag".

Något som slog mig var detta:

Gary continued by talking about his aim to inject more chance into his products to reduce the dominance of the skilled player and make the rules simpler and more understandable to the casual player.  He said games were 90% skill and 10% chance, while he wants to create equal amounts of both in his games to create 3 minute games rather than 45 minute ones.

Jag kan förstå hur han tänker och varför, men vad säger ni som är tävlingsinriktade. Jag kan tänka mig att många här inte skulle vara så förtjusta i ett sådant spel.

Att det är svårt att tävla på kan jag tänka mig men skulle ni kunna uppskatta ett sådant spel för ströspelande?

Och sen då?  Ska de börja betala ut pengar också?  Snacka om att gräva sin egen grav..

Vi skulle förstås inte uppskatta dylika tilltag, men grejen är ju att Gary fortfarande tror att flipper kan få en revival ute på location - och därför måste locka dagens ungdom/de som går till spelhallar. Kanske har han rätt i att operatörerna måste köpa fler spel eftersom hemmamarknaden ändå är begränsad när det gäller spel som kostar 40 papp. Det innebär troligen att Stern är borta om ett par år.

Hehehe..  DAH!   Men samtidigt så är det ju inte direkt något nytt.  Se bara på TOTAN, NGG eller TAF o alla andra spel med snurrande plattor och magneter.

Det är väl mest i kombinationen med enklare regler och kortare speltid som det klingar falskt.  Jag skulle bli skogstogig om man konstant fick betala 10kr för att lira i 5min.

Frågan är ifall det här inte t o m kan skrämma bort de casualspelare han försöker hitta. De av mina vänner som inte än är "invigda" hävdar ju bland annat att anledningen de inte tycker om flipper är att det är så mycket slump i det. Hela idén känns bara korkad, vem vill lägga ner en massa tid/pengar på ett spel som inte KAN ge något (monetärt) tillbaka och som ändå till största delen bestäms av slump? Tänk liksom ett PacMan eller Space Invaders där man kan dö av slumpen. :S

Samtidigt säger han ju att det han vill skapa är 3-minutersspel snarare än 45-minuters, så det är väl tveksamt att det skulle vara så som du säger INK, men man kan ju alltid hoppas.

Blixtflipprar och 12 graders lutning! Insåg häromdagen som den nybörjare jag är att jag råkat missuppfatta instruktionsmanualen till mitt CV och lutat spelet ca 8,5 grader istället för 6,5 (vilket ju är ett större fel än det låter eftersom tyngdaccelerationen på kulan är proportionell mot sinus för vinkeln). >< Det är ju roligt och bra träning, men scorerna blir ju lite lägre... ^^

Jag tycker förstås också att det är helt fel väg att gå.

Jag tror inte någon, inte ens barn eller rena nybörjare, skulle tycka det var kul med spel där ens eget inflytande är minimalt och man bara får titta på en kula som slumpmässigt studsar runt.
En stor del av tjusningen ligger ju i att man kan öva och bli gradvis bättre och kanske slutligen bemästra spelet. Det var åtminstone vad som fångade mig en gång i tiden när jag började spela.

Vill han hålla ner bolltiderna (vilket i sig inte är någon orimlig tanke) är det bättre att göra spelen svåra på samma sätt som Dracula eller Dr Who är svåra. Rättvisa spel men där ett missat skott är helt livsfarligt. Eller så kan man ta bort bumprarna som på Shadow. Sterns bumprar är ju inte sällan överaktiva och kan studsa runt kulan i en halv minut ibland, och hur kul är det att stå och titta på?

Att fördumma reglerna, som i exempelvis IJ4 eller nya NBA, tror jag inte alls på. Det resulterar bara i spel som de rutinerade spelarna ratar och som de (hypotetiska) nya spelarna tröttnar på väldigt fort. Bättre då att göra spel med "flera lager", där det finns både enklare mål som nya spelare kan uppnå och svårare mål som vana spelare kan jaga. Lord of the Rings är ett bra exempel på ett sådant spel tycker jag.

Sedan som INK påpekar undrar jag också hur många casualspelare i vardande det egentligen finns. Här i Sverige tycker jag det verkar som att de flesta "nya" spelare som dyker upp i föreningar är personer som lirade på 90-talet och nu har återupptäckt hur kul det är. Men jag skulle bli glad om jag hade fel och att det fanns ett enormt uppdämt behov hos kidsen att gå och lira flipper.
Frågan är väl var de ens skulle ha chansen att stöta på ett flipperspel idag.