Vad är era åsikter om detta spel? Vore särskilt kul att höra vad de som har det som hemmaspel tycker.

Jag gillar det trots att jag som LDK också bara spelat någon ströomgång. Helt klart ett av de snyggare spelen någonsin. Uttrycket "Telepathetic Power" får ju en att gå runt med ett leende på läpparna också.

Tyvärr kan jag det inte. Något jag bittert fick erfara i stadskampen. Johan Småros psykade ut mig totalt genom att stå och prata med i ljudet "It's time to geeeet Scaaaared Stiff" eller nåt sånt. Och Replicant psykade ut mig genom att spela jävligt bra och strösnacka om ditten och datten.

Men, skam den som ger sig: jag vill gärna spela det fler gånger. :-D

Jag har på senaste tiden fastnat ordentligt för spelet, främst tack vare att Pinballark visade hur reglerna fungerade (Tack!). Själv har jag varit för lat för detta.

Jag gillar artwork:en med alla små detaljer och fyndigheter, rösterna (framförallt Elviras småsnuskiga kommentarer!), upplägget på spelplanen (mjuka och slingriga ramper är aldrig fel) och avsaknaden av irriterande fysiska brister.
Dock är spelet för lätt, bara 6 modes (Tales) behöver klaras av för att starta Scaaaared Stiiiiiiff och typ hälften av mode:sen tänds utan ansträngning.
Det är därför jag undrar om spelet håller som hemmaspel eller tröttnar man snabbt?

Fast riktiga wizard moden är ju spider mania. Och DET kan ingen jävel komma och påstå att det är lätt att få...

Vad jag ogillar med Scared Stiff är att alla kulor från dead heads/coffin/skill shots bara kastas ut med STOR chans till drain SDTM utan att man kan göra nåt...

Har letat länge efter denna sida eftersom den innehåller prototype bilder och jag älskar sådana bilder
Prototyp

Torbjörn:Skillnaden mellan rampen är att ett bra skott orkar runt, ett löst skott...så är det du som skjutit för dåligt! Från koppen däremot anser jag att det är ett designfel när kulan poppar ut, träffar bumper, träffar väggen under koppen och rinner rakt ner utan att du har en chans i helvetet att göra nåt åt det... Taskig design helt enkelt. Och NEJ, man satsar inte aktive mot spider mania från början, men när man märker att man ändå närmar sig och har en reell chans att få speder mania så är det en tung känsla om man klarar det! En underbar utmaning som jag själv inte har klarat mer än en handfull gånger...

Har fått ett Scared Stiff till Uppsala och har spelat en del dom senaste veckorna.

Håller med det som sagts tidigare i tråden, men det är först nu jag förstått exakt HUR svårt det är att ta Spider Mania!! Brrrr... :-P Helt klart en rejäl utmaning. Är det 16 olika spider-awards som måste tas? Dessutom så gäller det att inte råka stanna på en som redan är tagen...

Ramperna känns igen från Dennis Nordmans Indianapolis 500. En brant vänsterramp som är hyfsat enkel att pricka, men som ger stygga returer om man fjuttar upp kulan. En flack högerramp som känns väldigt svår att pricka, men som är väldigt "lönsam" att skjuta flera gånger.

På det hela taget ett mycket trevligt spel...och idag (äntligen) sa Elvira att jag hade "Nice Bone.........us". ;-)

Jag brukar numera alltid satsa aktivt på SpiderMania. Dvs självklart alltid ta en Spidergrej vid varje utskjutning, och försöka lägga över bollen till vänsterflippern för att kunna ta en eller fler högerramper. Dels för att jobba mot extrabollarna och dels för att alltid ha spindeln tänd. Jag brukar ha lite svårt att träffa spindelhålet direkt, men man brukar kunna valla ner den dit(eller till bumperområdet iaf) genom ett vänsterskott mot Craten.