En sann historia som hände mig…

2 veckor före Jul, satte jag ut en annons på en jättefin Panasonic-TV. Nypris nästan 20.000 kr. Den var några år gammal, men inte använd mkt och fanns inte ett märke på den. Tyvärr är det ju så med TV, video och sådant att det sjunker snabbt i pris. Jag annonserade TV:n på Blocket för 8.900 kr. Det ringde inte särskilt många kan jag ärligt säga. Men så veckan före jul, ringde en herre och ville titta på TV:n. Han kom på avtalad tid. Han hade inga synpunkter på apparaten, jag visade inköpshandlingar och bruksanvisning. Han bjöd mig 7.500 kr, vilket jag accepterade och han gav mig pengarna. Efter det säger han att han inte kan hämta TV:n förrän efter Jul, men däremot före Nyår och frågar mig om det är OK. Javisst det är OK, säger jag.

Han lämnar mig. Jag noterade inte hans tel.nr. Jag visste bara att han hette Gunnar. Han hade däremot mitt tel.nr, för jag hade skrivit ett kvitto med mitt mobilnr.

Han hör inte av sig i mellandagarna. Inte heller veckan efter Nyår. Det går flera veckor och jag ställer undan TV:n i ett hörne. Veckorna blir till månader. I början av April, så är jag trött på att ha TV:n ståendes. Jag berättar min historia för min granne och han säger han kan köpa TV:n om han får den billigt. Så jag säljer den igen till grannen för 3.000 kr. Vi bestämmer att flytta TV:n till helgen.

Nu händer det märkliga att 2 dagar efter, så ringer Gunnar (han som köpte TV:n först) och säger han vill hämta TV:n till helgen. Jag blir både glad och arg att ringer och undrar varför han inte hört av sig. Han säger bara att han haft mkt att göra. Naturligtvis är jag irriterad, men självklart får han hämta TV:n. Inte heller denna gången noterar jag tel.nrt (idiotiskt). Jag får informera min granne att han inte kan köpa TV:n.

Inte f-n kommer Gunnar och hämtar TV:n på lördag som vi bestämt. Jag låter det hela bero några veckor och nu är vi inne i Maj. Jag funderar på om möjligtvis Telia kan ha registrerat tel.nrt, så jag ringer Telia och får faktiskt uppgift om vilket nr som ringde mig. Jag ringer flera gånger till Gunnar, men inget svar. Jag försöker att hitta hans adress, men han finns inte registrerad. Jag tar reda på vart hans tel.räkning skickas och det visar sig att det är en hyrd postbox i Göteborg. Jag ringer till firman som äger postboxen, men dem säger att Gunnar inte kan nås och dem rekommenderar mig att skicka ett brev till postboxen och tala om mitt ärende. Jag skickar ett brev i vilket jag skriver att om han vill hämta TV:n så måste han göra det inom 3 veckor + att han får ersätta mig med 1.200 kr (200 kr/månad) för att TV:n stått ivägen hemma hos mig + det övriga besvär detta orsakat mig.

Det går några dagar (vi är nu framme i Juni), så ringer Gunnar och dagen efter kommer han och en kompis i en hyfsat fräsch Mercedes-kombi, ger mig de extra pengarna, tar TV:n och ger sig av. Sedan hör jag aldrig av honom igen.

Märkligt, tyckte jag.

Har ni råkat ut för ngt liknande?

Skumm historia.

Jag har en som inte är riktigt lika konstig, men värd att nämnas.
--------------
Märkligaste försäljningen jag har varit med om var några killar som skulle hämta 4 pokermaskiner hos mig.

Kontaktpersonens svenska var inte helt bra, så förvirringen var total när jag försökte berätta vad det var för maskiner och hur de skulle köra.
Han skulle komma och hämta maskinerna om några dagar, jag informerade om att en släpkärra är ett måste.

Några dagar senare ringer han och säger att de är på gång hit. När de kommer fram så sitter det 4 herrar i en Audi 80 (Ingen släpkärra). De presenterade sig som medlemmar av den orientaliska föreningen i Uppsala (Eller något)

Jag frågar som släpkärran och de svarar att
de hade varit på en mack och försökt hyra ett envägssläp men blivit nekade.

Jag erbjuder mig att skicka maskinerna ifall de tycker skicket är OK och att de betalar i förväg. Något de inte vill.

Slutar med att jag fick ringa ner till Statoil och säga att jag behövde ett envägssläp och att några kompisar kommer och hämtar det (Hum!;))

Två av killarna försvinner för att hämta släpet, ca 2 minuter från stället där spelen står. De andra två kollar maskinerna och pratar mest med varandra. Jag frågar några gånger om pengarna (hehe).

Ca 1 timma senare kommer killarna tillbaka med en släpkärra. Tydligen hade de passat på att åka och äta också (och lämnat de andra två här!?)

Vi lastar på spelen och jag mumlar ännu en gång om pengarna, de vill då ha ett kvitto och säger att de kan vänta utanför så länge (Nu var jag lite små nervös). Ber en av dem följa med mig in så jag kan skriva kvittot till rätt person.

Jag fick pengarna och det var aldrig något problem. Men det var nog min mest nervösa affär, egentligen vet jag inte varför. Efter detta har jag i alla fall släpp några av mina fördomar!:)

Stora frågan är väl bara var orientaliska föreningen ska med 4 pokermaskiner som inte får användas för utställning 

Lär ju vara din bästa affär någonsin!

Prova att sätta in 7500 på banken från december till juni, och kolla om du får 200 spänn ränta per månad.