Hej alla glada musikälskare.
:-D
Detta inlägg vänder sig främst till alla *asgarv* nåja...den lilla skara hårdrockare som finns här på forumet.
Träffade faktiskt några flippheads från hmmm...linköping tror jag...stämmer det mr:pain?
Idag är det en vecka sedan festivalen inleddes och jag har nätt och jämt hunnit smälta alla årets goda intryck, då det var den bästa av dom 7 SR-festivaler jag varit på.
Hur som helst så känner jag för att ge min version av vad som är/var bra, och kanske en och annan tycker att det är kul att läsa;-)
Vi gillar ju trots allt Flipperspel här, och vilken musikstil förknippar man med det?
Tja...inte Hiphop eller dans...även om jag kan gilla det oxå;-)
Visst ligger spelen i linje med rock eller t.o.m hårdrock.
Here we go!
Tidsmässig ordning följer:
Torsdagen:
*LUMSK* öppnade festivalen och jag hade stora förväntningar...Jag har aldrig tidigare hört en så fet basmatta rulla ut över publiken och gåshuden var ett faktum när sångerskan med sin underbara röst började förtrolla publiken med mytologiska texter på norska. Helt makalöst tungt och bra och ett av festivalens stora behållningar, och då inte minst för att jag fick med mig både skivor och T-shirts av dom:-)..festivalens 3: bästa spelning
*Crazy Led of Mika J* fick alla älskare av Led Zeppelin att jubla, då dom framförde deras låtar bättre än vad dom själva skulle gjort idag. Tekniken tillåter ju en helt annan upplevelse, och blundade man, så kunde man lätt mista sig på att det nog är Led och Plant som faktiskt står där framför en.
*D.A.D* Har varit bra en gång i tiden, men nu känns det lite förlegat och simpelt, trots det så kan man inte riktigt stå still när dom få gamla låtarna spelades upp.
*Memory garden* Var helt nytt för mig, och det jag främst gillade var energin som dom levererade, stod på lite avstånd och sög i mig av den härligt kalla ölen som serverades hela tiden...:-) så jag gav dom inte en helt ärlig chans..men fett ös var det!
*Montrose* Festivalens 4:e bästa spelning, och mycket beror givetvis på att jag lyssnade mycket på dom i mitten på 70-talet. Dessa "legender" levererade allt det man ville höra och det gjorde dom högt och tungt...och med ett mycket uppfräschat sound.
Äntligen fick jag se ett av mina favvoband, som dessutom gjorde det enda trumsolot som jag såg under denna helg, och det gick inte av för hackor det kan jag lova:-)Pinballark=trumfetish.
*Judas Priest*...Vad att säga annat än att det var fantastiskt, Rob sjunger som ingen annan i metal-världen och Judas lät verkligen så som Judas ska låta, tungt mäktigt och Jävligt bra...trots detta var jag måttligt road då jag faktiskt är lite uttjatad på deras sound och låtar.
Dom har dock satt en viss standard för dagens hårdrock.
Fredagen:
*Opeth* Som överaskar med sin musik för varje nytt album, blandade här sin pott och levererade Blytung growl metal och skir musik alá akustiska "Pink Floyd" i långa 10-minuters låtar:-)
DVS: vissa låtar är Brutalt snabba/tunga medans andra är långa ljuvligt vackra epos, sen växlar det till en blandning av mangelrock och (nästan tårdrypande)harmonier...och ingen gör progmusiken bättre idag!
Otroligt...kan nåt va bättre tänkte jag?
(jo hårfint bättre visade det sig)
Jag kan ju bara nämna att dom satte sina spår i mig, och både skivor, DVD och T-shirt inhandlades...gissa vad som just nu ger mig inspiration att skriva?...:-D
Som ni förstått av det jag skrivit så är detta festivalens näst bästa spelning...klar 2:a
*Slade* Återigen nostalgi på hög nivå...nåja själklart ska vi gå och se dom tyckte vi, och döm av min förvåning och glädje när dessa gamla glamrockare entrade scenen och matade hit efter hit.
Det lät så otroligt nytt och fräsht att det skulle kunna varit nyproducerat.
Dave Hill (ni vet han med luggen) är och har alltid varit en scenpajas utan dess like, och denna dag var han verkligen i toppform.
Festivalens stora glädjespelning!!! och likaså publikens jubel över deras glädje.
*Monster Magnet* bara elakt mangel och högt!
Hur kan en sångare hela tiden skricka "fuck you" och liknande negativt skit till "sin" publik?? otroligt dåligt tycker jag - åk hem til NY och ruttna!
*UFO* återigen nostalgi, men med stora förväntningar! Dom lyckas att ge oss i publiken precis det vi vill ha, och dessutom till ett mycket bra inställt ljud.
Hårdrock av klassiskt snitt som låter så härligt bra live, och denna gång fick jag se och höra sångaren Phil Mogg nykter och med en röst som var lika karraktäristisk som på alla deras skivor.
Gott ös!
*SCORPIONS* gillade jag på 70-talet, men sen har det bara blivit mer ballader och smör över deras låtar. Var helt enkelt inte intresserad, men ska jag vara helt opartisk så verkar det som att det var en bra spelning...vi gick hem till stugan och grillade korv i stället:-)..stugan??? ja nu när man kommit upp i min ålder vill man ha det lite bekvämt med tillgång till dusch och toalett på bekvämt och tryggt avstånd:-D:-D:-D
Lördag
*KINGDOM COME* öppnade dagen för oss klockan 12.00 och dessa hårdrockare har en klart skön stil. Tung och engagerad rak rock med lite finesser här och där, främst så vill jag hålla sångarens röst högt, även han låter som Robert Plant (Led Zeppelin) vilket inte är helt fel. Låg och lapade öl i gröngräset ända in i första "halvlek", Festivaler tillåter sånt:-).
Hela festivalen genomsyrades av bra ljud främst på dom mindre scenerna, så i andra "halvlek" trängde vi oss fram närmre scenen och fick uppleva en fantastisk spelning.
*SUN CAGED* från Holland spelade festivalens proggigaste rock och var kanske dom jag såg fram emot mest. Detta var deras "avskeds-spelning" då dom ska byta ut sångaren och keyboardisten vilket är synd.med detta i åtanke så borde dom spelat mer av sitt egna superduper-bra material...men varför blanda in covers?. Spelningen var bra, men en viss bevikelse infann sig dock både pga ljudet och att dom avslutade med Europe´s " the final countdown"?
*CHILDREN OF BODUM* "avnjöts på avstånd då vi alla var lite matta och tog igen oss för kvällens höjdpunkter *gåshud*. Children...är ruskigt snabba och ett roligt rockigt band, men jag är ingen större fan av dom.
Liggandes i solen med en vattenflaska bredvid sig och njuta alla förbipasserande real-rockers och wannabees är inte fel det heller.
*NIGHTWISH* är bandet med den vackra svarthåriga gothic-drottningen Tarja Turunen på sång. Ingen kan bli annat än förtrollad av hennes operasång och kroppsföring i kombination med tung melodiös hårdrock. Finnarna kan musik!
Dessa "vänder sig till den stora publiken" kan mycket väl bli lika stora som Metallica inom en mycket snar framtid, tack vare underbara Tarjas röst.
Har du läst allt så kanske du anar att jag ska smälla dit en "festivalens bästa spelning" här, men icke..dom får ta platsen som den 5:e bästa spelningen, och mycket tack vare det hällregn som plötsligt startade och tog uppmärkssamheten från musiken till att försöka hålla sig någotlunda torr i sitt pinsamt gula engångsregnställ...varför säljs dom inte i svart med nitar på?...alla vill ju vara svarta denna helg:-D
Tilläggas bör kanske oxå att jag stod i kö över 1 1/2 timme för att få hennes autograf, och när jag var ca 4 meter från "grinden" så var dom tvugna att kapa av kön...Damn..jag fick inte ens se henne, men jag var i alla fall ca 5 meter från henne...fast på fel sida om tältduken:-(;-)
Så då är det bara Europe kvar då tänker ni..fel!
* IN FLAMES* är dom som jag untnämner till festivalens stora behållning. Svenskarna som kan konsten att spela hård hårdrock! Här growlas det ibland och sjungs vacker ibland, men hela tiden vältrar dom sig själva och publiken i en fantastisk ljudmatta som är så fantastisk att jag kanske skulle kunna höja detta till det bästa jag någonsinn sett och hört live.
Nu är jag ingen headbanger, inte bara pga att jag e snaggad utan pga att jag vill ha harmoni i det jag lyssnar på, så jag blev förvånad över deras harmoniskt hårda rock. Deras skivor ger inte denna spelning någon rättvisa, även om jag nu även börjar tycka om det lite hårdare stuket mer och mer.
Och här har vi Monster Magnets motsats.
Så vänligt sinnade och skämtsamma mellan låtarna att man skulle kunna förvänta sig att man befann sig i "Hobsala" med fullt av hobbitar knallandes runt benen:-)
På scenen var det ett konstant bangande och jag fattar inte att dom kan hålla balansen, och ännu mindre hur dom kan spela...och så hela tiden detta glädjerus dom var i som dom hela tiden smittade publiken med.
Nej det var inte droger (vad vet jag) utan dom upprede flera gånger sin tackssamhet över världens bästa rockpublik...den bästa dom någonsin haft.
Detta är rock´n´roll på hög nivå!
Festivalens vinnare utan tvekan.
SFS,SFS,SFS,SFS,SFS
:-D :-D :-D :-D :-D
+ + + + +
Eller vad man nu ska dela ut här?
När dom spelat klart var vi mer än nöjda över världens bästa rockhelg, och så hörde vi Europe starta sin spelning lagom tills vi fick en svarttaxi hem till stugan och mer grillkorv.
Varför låta pudelrock avsluta festivalens alla positiva intryck?
Måste avsluta med att berömma den rockande festivalspubliken.
Så många fulla och svarta "farliga" typer som väller omkring och aldrig några som helst bråk. Även den råaste typ ber om ursäkt om han eller hon skulle trampa en på tårna eller råka gå emot en för hårt.
Dessa mäniskor är unika och alla borde få ta del av denna glädjesamling.
pust flämt stön...det här tog tid
:-D
Stefan
