Varning för långt inlägg. :-)

Det är så här, att alla utbetalningsmaskiner som är mekaniska eller elektromekaniska. kan man få samlartillstånd för.
Så jo, Lotteriinspektonen gör en klar skillnad mellan gamla maskiner (pm- och em-maskiner) och äldre och nyare elektroniska maskiner.

Elektroniska utbetalningsmaskiner kan man inte få samlartillstånd för.

Det finns, förutom kravet att det ska vara ett gammalt em eller pm-spel, två krav för ett samlartillstånd.
1. Den maskin som samlartillståndet gäller för, måste förvaras i hemmet
2. Den måste vara försatt ur spelbart skick.

Hopper får naturligtvis finnas i gamla utbetalningsautomater som man har samlartillstånd för, men samtidigt gäller punkt 2 ovan.

Jag tror dock att Lotteriinspektionen har viss förståelse för att man själv spelar på sina maskiner i hemmets lugna vrå.


Maskiner från 1980-81 och senare kan du alltså glömma att få tillstånd för då de är elektroniska (bally's sista em-maskiner kom 1980 och de är nog de sista (yngsta) maskinerna som det går att få tillstånd för).

Ev, så kanske det i framtiden går att få tillstånd för de äldsta elektroniska maskinerna t ex Bally's E1000 serie, Cherry's gamla ss-konverterade Bally-maskiner och Cherry qz. Men det får framtiden utvisa.

Det är troligen fortfarande Lena Pettersson som har hand om samlartillstånden och det är till henne man skickar tillståndsansökan.

Idag så skickar inte LI ut någon blankett längre. Istället så får man skriva en ansökan på ett vanligt A4.

Det som en ansökan bör innehålla är:

För och efternamn
personnr
adress
telefon
ort och datum för ansökan

maskininfo som behövs är:
Fabrikat
Namn på automaten  
Tillverkninsår
Serienr (lite ologiskt av LI att begära serienr då man ska/bör ha samlartillståndet innan man har maskinen).

Sen måste man skriva att maskinen/maskinerna är elektromekaniska (relä och solenoidstyrd mekanik t ex bally em-maskiner) och/eller mekaniska maskiner (helt mekaniska maskiner har ibland elkabel, men då bara till belysningen i maskinen).
Annars så kommer samlar-ansökan garanterat i retur från Lena, för den kompletteringen.

Sen får man pröjsa en prövningsavgift (som 2002 var på 1500:- ) som troligen är på 1650:- eller ev lite högre idag.

Passa på att skriv upp ett antal maskiner som du är intresserad av samla på, nu eller i framtiden (själv så klämde jag in 12-13 spel på varje ansökningsblankett, då sådana fortfarande fanns).


Ps sen vill jag bara påminna samlare/ägare av utbetalningsautomater som inte har/kan få samlartillstånd att:

DET GÅR INTE ATT GÖRA EN UTBETALNINGSAUTOMAT LAGLIG GENOM ATT PLOCKA UR HOPPER ELLER ATT BYGGA OM MASKINEN.

Orsaken är nämligen den att myndigheterna ALLTID går efter ursprungskonstruktionen.
Är en maskin ursprungligen byggd som utbetalningsautomat så är den utbetalningsautomat i vilket skick som helst.

Till och med om ALLT innehåll är utrivet ur en enarmad bandit så klassas den fortfarande som en utbetalningautomat. Det finns f ö en fällande dom (i Örebro tror jag det var) för innehav av en illegal utbetalningsautomat.

Ägaren hade skrotat en bandit och rivit ut allt innehåll för att bygga om banditen till ett häftigt barskåp (nu minns jag inte om den även hade hunnit byggas färdig med speglar, glashyllor m.m. ja ni förstår säkert). Det var alltså ett tomt bandit-kabinett.
Ändå blev han fälld för innehav av en illegal utbetalningsautomat.

Termi, är nattmössan på? :-)

1. Du kan endast få tillstånd för maskinerna INNAN du köper dem (iaf var det så förr). Vilket i så fall betyder att den du köper av bör ha tillstånd (vilket är ovanligt).

?
För det första så kan man inte ta över ett tillstånd från en tidigare ägare, och man behöver inte tala om att man kanske redan har köpt en maskin som man söker tillstånd för.
F ö så lär inte Li skicka ut länsman till nån som söker tillstånd för en maskin som man redan har köpt.

Samlar man bara på nån enstaka em-pm maskin så kan man förstås skaffa sig ett samlartillstånd för den maskinen om man känner sig tryggare då. Men jag tycker att man kan vänta tills man samlat på sig åtminstone tre maskiner.

Mekaniska (pm) och elektromekaniska (em) får man alltid samlartillstånd för.
Det är mest en rutinåtgärd att skaffa sig ett samlartillstånd.

Mitt tips blir ju att skita i LI helt o hållet (vilket de flesta som har banditer hemma för sitt egna nöjes skull har gjort)...
 

Jovisst kan man det, men det är bra att ha ett tillstånd om nått händer. försäkringsbolaget pröjsar inte en spänn för en illegal spelautomat som kanske förstörs i en brand eller skadas/stjäls vid ett inbrott.
Risken är då snarare att länsman blir intresserad och spelinnehavaren ev blir åtalad.

En vd i ett börsnoterat spelföretag ansökte för en del år sedan om samlartillstånd hos Lotteriinspektionen (LI).

Spel-vd:n hade fått för sig att ha en gammal ospelbar enarmad bandit från 1970-talet som kul inredningsdetalj i sin privata bostad.

Efter att han skickat in ansökan återkom LI och ville ha 1.500 kr i ansökningsavgift.

"Äsch..." tyckte spel-vd:n om det... "ska det kosta 1.500 kr kan jag väl köpa en gammal jukebox istället..."

Några veckor sedan fick vd:n ett brev. LI meddelade att polismyndigheten där han bor är underrättad om att ansökan är avskriven, p.g.a. utebliven betalning. Enligt LI kunde det därför på god grund misstänkas att vd:n var skyldig till otillåtet innehav av en äldre ospelbar penningautomat (tillverkad 1974, med 25-öres myntinkast).

Brevet från LI har jag själv sett. Jag har även sett (och hört) garvet från polisen som fick ärendet på sitt bord. Det blev tydligen rekordsnabb avskrivning, till (möjligtvis) LI:s stora irritation.

Lena Pettersson hos LI är det absolut inte något fel på. Hon utför handläggning och fattar beslut enligt den lag och praxis som gäller. Dessutom är hon trevlig och vettig som person. Det kan tyvärr inte sägas om alla ämbetsutövare vid LI.

Precis som bl.a. Danne säger går det normalt inte att få samlartillstånd för nyare spelautomater som erfordrar innehavstillstånd.

1983 fick jag som 14-årig skolgrabb och nybliven samlare av spelautomater regeringens tillstånd att inneha en enarmad bandit från 1970-talet: och blev därmed först i Sverige med att få tillstånd att inneha en (på den tiden) "modern" enarmad bandit, för samlarändamål.

Då som nu krävdes det särskilda omständigheter för att få samlartillstånd för en "modern" enarmad bandit. I mitt fall var det tydligen så att regeringen bedömde det som så pass unikt att en 14-åring på egen hand drev frågan om sin rätt att få samla på alla slags spelautomater till dåvarande högsta instans (regeringen): och ville "belöna" kämparglöden.

Jag minns att minister Bengt Göransson som skrev under tillståndet klappade mig på axeln (när SVT gjorde ett inslag om ärendet) och tyckte att fler ungdomar borde göra som mig och skaffa sig en rolig och annorlunda hobby.

Några år senare (har för mig att det var omkring min 18-års dag) fick jag avslag från LI på en ansökan om att inneha några väggspel. Detta med främst motivet att LI inte längre ansåg mig vara personligt lämplig. Av skälet att jag som 17-åring sovit en natt i polisens fyllecell (första och sista ungdomsfyllan som gick åt helvete, gillar fortfarande inte tyskt lantvin).

På den tiden inhämtade LI en massa registerutdrag, inför prövning av ansökan om samlartillstånd. Någonstans hade den ack så olyckliga kvällen med några flaskor tyskt lantvin, polarna och snygga tjejer på Rådhustorget kommit ikapp mig.

Den gången var det minister Margot Wallström som "räddade spelsamlandet" och skrev under ett regeringsbeslut: som upphävde LI:s avslag och gav mig fler samlartillstånd.

Margot Wallströms sekreterare hade visst skrattat gott när polismästaren i Umeå ringde till regeringskansliet, för att på min begäran intyga att natten i en fyllecell nog endast berodde på ungdomligt oförstånd och knappast skulle upprepas.

Det är bra med snälla och förstående ministrar (och poliser). Långt senare träffade jag en annan minister på ett möte. Han kom mycket väl ihåg regeringsärendet med samlaren som enligt LI inte borde ha fler spel, p.g.a. en natt i fyllecell. Gissa om han svor över att LI (som han sa) hade slösat med regeringskansliets tid och resurser.

På senare år har LI i mitt tycke varit ganska generösa, med samlartillstånd. Idag räknas 1970-tals maskiner som antika (= ok) vid ansökan om innehavstillstånd.

Summa summarum är det svårt att klandra LI för att regelverket ser ut som det gör och numera "krånglas" det inte: om man ansöker, betalar avgiften och har ett rimligt skäl för ansökan (t.ex. spelsamlande).

LI ser dock inte mellan fingrarna när de har skäl att misstänka brott. Detta oavsett om ärendet gäller en harmlös spelautomat från 1970-talet i din bostad, eller en misstänkt olaglig pokermaskin hos en pizzeria nära dig.

EDIT:

Rättstavning och tillägg om egna upplevelser.

En dum fråga kanske men vad menas egentligen med Dannes punkt "Den måste vara försatt ur spelbart skick."? Vad måste förstöras och varför vill man ha ett icke spelbart spel?

Hej Svante,

Med "ur spelbart skick" eller t.ex. "obrukbar för spel" avses att spel i lotterilagens mening inte får äga rum på spelautomaten.

För att ett spel (eller rättare sagt lotteri) i lotterilagens mening ska anses äga rum erfordras att någon kan vinna mer än någon annan, med eller utan insats.

En spelautomat "som håller bank" räknas som deltagare nr 1 och den som spelar som deltagare nr 2.

Om någon får spela med spelägarens mynt ("dra i spaken på en enarmad bandit utan att satsa pengar") och inte heller får den eventuella vinst som uppstår är det inte fråga om ett lotteri i lotterilagens mening.

Tidigare sa LI att en spelautomat som innehas för samlarbruk inte ska fungera på något sätt; d.v.s. i praktiken vara trasig. Efter en del dialog om lotteribegreppet gick LI med på att det bör räcka att spelautomaten förvaras av spelsamlaren på ett sådant sätt att den inte är spelbar i lotterilagens mening. Därav kommer "försatt ur spelbart skick".

Dessvärre har LI:s inställning till olika begrepp och lagtolkningar skiftat en hel del från stund till annan. När det gäller "antika" spelautomater för samlarbruk vågar jag dock påstå att LI numera har ganska justa tolkningar.

Jag har inte hört att LI på senare år krävt fysiska ingrepp för att göra spelautomater för samlarbruk omöjliga att spela på. Men nya kvastar sopar ibland även hos LI och om inställningen förändras får väl saken i värsta fall prövas i domstol.

LI har dock som sagt var sedan många år tillbaka visat förståelse för spelsamlare. God dialog har fungerat bra och OM "problem" skulle uppstå är det sannolikt möjligt att lösa det utanför domstol, genom just dialog med LI.

För hur stort "problem" kan det idag anses vara (med de spelmöjligheter som finns över Internet m.m.) att antika enarmade banditer är samlarföremål i en bostad?

Det tror jag att också LI inser, även om de håller hårt på tillståndskrav och för några år sedan anmälde ett misstänkt otillåtet innehav till polisen (se mitt tidigare inlägg ovan om den stackars spel-vd:n).

För sisådär 20 år sedan (tiden går fort) fick jag för övrigt hjälp av polisen att forcera fram en prövning i dåvarande Lotterinämnden (LI:s föregångare) av i vilket läge som spelautomater kan betraktas som spelautomater i lotterilagens mening.

Men det är en annan historia:

Polis och åklagare överlade med Lotterinämnden och tog den frågan på så stort allvar att en 20 cm hög leksaksbandit hämtades in från World Import på Klarabergsgatan i Stockholm (det som idag är Teknikmagasinet; som väl ännu säljer samma typ av leksaksbandit).

Leksaksbanditen sändes till Lotterinämnden i Strängnäs som noga analyserade och kom fram till "när" ett lotteri i lotterilagens mening uppstår på en spelautomat.

Lotterinämnden publicerade därefter sin bedömning i myndighetens praxissamling.

Det bedömningen blev senare till argument om varför det bör vara tillåtet att leka med en enarmad bandit som innehas för samlarbruk: så länge som inget spel i lotterilagens mening äger rum.

En sammanfattning:

Det är inte tillåtet att bedriva spel (ett lotteri) på en enarmad bandit som innehas för samlarbruk. Men det bör normalt gå bra att leka med den, så länge automaten är obrukbar för spel i lotterilagens mening: t.ex. genom att den inte finns tillgänglig i spelskick för att användas på sätt som kan anses utgöra ett lotteri.

Det knepiga är att även en obrukbar enarmad bandit erfordrar innehavstillstånd. Det är som Danne skriver ursprunglig konstruktion som är avgörande. Att t.ex. ta bort hoppern (den som betalar ut mynt) medför inte att definitionen förändras.

Hej PIG,

Oj, du har gått miste om mycket:

Känslan av att se ett bandithjul som snurrar igång... ljudet när indexarmar hugger in... ojojo... det är livet! hmm... aj, var du TVUNGEN att fundera över hur "kul" det är med enarmade banditer :-)

Allvarligt talat, med handen på hjärtat: nog är väl ett flipperspel mer "spelroligt". Men det är något med enarmade banditer som lockar en del av oss att samla.

Finns det ingen med psykologisk kunskap som kan börja med att analysera t.ex. DAH som också brinner för gamla ballybanditer?

Jag själv vågar inte låta mig analyseras och är nöjd med ett gammalt brev från en god doktor som efter att ha utrett långvarig huvudvärk skrev till mig: "jag har nu fått svar, din hjärna och resten av huvudet är till hundra procent ok".

Det var för övrigt ett brev som jag viftade med ínför gamla tjejen när vi bråkade och hon skrek att jag var helt tom i bollen som inte tyckte som henne... ända tills hon kläckte ur sig att "tja, alla kanske inte behöver ett sådant intyg att visa upp".

Summa summarum om varför det är kul att samla på enarmade banditer: ingen aning, det bara är så... men DAH kanske kan förklara lustkänslor för banditer...

...och förresten:

Gamla tjejen samlar på gamla p-mätare... hur "kul" är en p-mätare ? :-) :-) :-) alla fönsterbrädor utan blommor, bara p-mätare... t.o.m. p-mätare på sängstolpen...

hahaha... gamla tjejen hade något som smällde högre än vilket intyg som helst att vifta med :-)

Det fanns en tidning som hette "En Ding Ding värld" och som marknadsförde sig som en tidning med artiklar om... ja, just det... människor som är lite Ding Ding...

När gamla tjejen (kramande en p-mätare) kom med på stor färgbild i en Ding Ding värld blev s.a.s. diagnosen ställd :-) :-) :-)

Men jag ska inte mobba henne :-) vi är ännu goda vänner och under några år besökte vi praktiskt taget alla Sveriges kommuner för att tigga avdankade p-mätare till hennes samling. Jag fick således i vart fall nöjet att se mig om i Sverige.

Sveriges trevligaste gatukontoret låg i Skellefteå, tätt följt av p-mätarverkstaden i Landskrona: som lät Lotta lasta med så många p-mätare som hon ville ha.

Gatukontoret i London var för övrigt en upplevelse... en pensionsmässig p-vakt som delade Lottas intresse att samla på p-mätare bjöd med oss på en rundresa med sin tjänstebil i Londons utkanter... så att Lotta fick möjlighet att se och framför allt fotografera (!) p-mätare i udda miljöer.

Om det inte hade varit för ett pub-besök vid lunchtid då jag fick möjlighet att dränka min tristess med kopiösa mängder öl hade jag antagligen blivit skadad för livet. Men Lotta hade jättekul.

Till sist hade Lotta över 200 olika p-mätare i sin samling.

Då hamnade hon i Guinness rekordbok (och mobbade mig för att jag minsan inte hade något världsrekord att vifta med).

PIG: för tusen, skaffa en bandit eller två till spelsamlingen, jag garanterar att det är vanebildande :-)

Sorry för att detta blev lite från ämnet :-) och vad vore livet utan samlande.

Den som dör med flest prylar vinner, heter det väl :-) ?

Det riktigt goda med tjejen/sambon Lotta var att hon inte klagade, oavsett hur många spelautomater som släpades hem. Det vara bara att blänga på hennes p-mätare och sedan blev det tyst: andra tjejer har (tyvärr) haft vissa synpunkter på antal spel.

Hej..

Nu har jag en klurig fråga (tror jag);-)
Om man köper ett pajatso-spel som man har gamla mynt som inte finns längre (finska mark)
De har ju Euron nu.Måste man ha tillstånd från LI ??

MVH Matti