Som jag tidigare antytt kommer här min spaning från den mörka sidan.
Datorernas värld!

Eller ska jag säga datanördarnas. Efter att ha spenderat fyra dygn tillsammans med ca 5000 unga datanördar har jag börjat fundera på ett och annat.

Vi som kommit upp i åldern över 20-25år har tydligen inte riktigt samma uppfattning om spelglädje som de unga.
När jag var i 12-16års åldern var spelhallar, biljardhak och liknade ställen väldigt spännade. Inte för att spela biljard eller arkadspel utan för de stora blinkande maskinerna som (oftast) stod längst in i lokalen. För att ta sig dig var man ofta tvungen att ta sig förbi stora otäcka killar och i fallet lisseberg, smita förbi vakten vid dörren.
När man väl stod framför spelet var halva resan klar, nu väntade bara de häftiga maskinerna på de surt förvärvade en och fem-kronorna.
Vanligtvis tog dessa slut aldeles för fort och det blev en del hängande vid maskinen för att studera ramper, skillshots och annat som man borde träffat för att få de djupt eftertraktade frispelen.
Mellanåt dök äldre grabbar upp som visade hur man skulle spela, då small knacken både en och två gånger, när sedan initialerna skrevs in var man mer imponerad än när våra svenska idrottstalanger vann guld i alla grenar av sin sport.
Hade man riktig tur kunde man få ett par av deras frispel, då vart man riktigt glad, tyvärr hade frispels nivån brakat iväg så långt att inte ens fantasin sträckte sig dit.

Idag köper jag spel för att spela på hemma, delvis för att jag har platsen, men framför allt att jag kan, läs har råd.
Därmed inte sagt att det är enkelt, man får spara som en gnet och truga för frugan för att få lov att placera ett stort schabrak i hennes favorit-hörn där läsfotöljen egentligen ska stå.
Själva kånkandet av spelet upp för trappan är ju som bekant en annan kär historia.

Vart jag vill komma med detta är att flipperintresset alltid krävt en hel del energi.
Jag vill tro att alla på detta forum kan skriva under på det.

Dagen ungdomar i 12-16års åldern verkar sakna denna energi.
Nog för att de är mästare på att hålla sig vakna och spela dataspel i många herrans timmar, men det andra att utsätta sig för risken att ta sig förbi de stora killarna, verkar inte ligga för dem.
Vad gör de då i stället?
Jo som sagt, spelar dataspel, antingen ensamma mot andra över internet eller på så kallade lan-partyn.
Detta är ju på ett sätt bra, de dricker inte sprit och nytjar inte heller droger. Detta anses vara positiva egenskaper hos en ung man.

Men spelandet i sig verkar för mig som utomstående enormt platt och dessutom tråkigt. För att inte tala om ensamt.

När man står framför ett flipper i en svagt upplyst lokal finns det ju oftast folk runt omkring. Man kan inte gärna undvika att på endera sättet vara social. Om inte annat för att be grabben som spelar på spelet brevid att släcka cigaretten i hans högerhand som råkat bränna utsidan på min vänsta.
 
Inte för att jag själv lyckats imponera på det täckta könet med mina flipper bravader, men jag gissar att chansen är rätt mycket högre att göra det än när man klarat av det tveksamma konststycket att meja ner hela motståndarlaget med ett löjligt stort maskingevär.

Inte för att flipper i allmänhet skulle vara väldsbefriade men man slipper i alla fall se när motståndarens kroppsvätskor skvätter på smakfullt(?) vis åt alla tänkbara håll.

De stön och roslingar som hörs i spelhallen brukar vanligtvis komma från den som står framför spelet. Inte sällan över den rinnboll som lever sitt egna liv mellan slingshotsen och inte alls verkar ha någon lust att placera sig i den tredje och sista locken.

Vart vill jag då komma med detta, jo....
Varför skulle dagens ungdommar intresera sig för något så banlat som en, en och en sextondels tums stor stålkula på ett stycke målad plywood, när de kan roa sig med att skjuta sönder monster och motspelare?

Varför skulle de lägga ner åtskilliga femkronor när de kan spela gratis på farsans personalköpsdator och ladda hem de senaste spelen på det nyinskaffade bredbandet?
Detsamma som räknat i överförda byte till 99% använts till att ladda hem piratkopierade spel, progam och porr och inte alls kommit till den stora nytta som levernatören utlovat. Vid försöket med distansarbete visade det ju sig att firmans program är mer än tre år äldre än de på hemmadatorn och inte alls särskilt kompatibla.

Jag fick höra en komentar:
Vad ska man köpa ett flipper för, det finns ju till och med ett inbyggt i operativsystemet.
Vad svarar man då...
Jo men kära du, det går inte på något sätt att jämför det med känslan av den riktiga varan.
Jo men, flikar den finniga kompisen in:
Det senaste spelet från firman med det svårutalade namet är ju precis som verkligheten.

Ja du tack, lika lite är det dataspelet som verkliheten som den porr du laddat mer de senaste dagarna.
Lika tunt är spelet som de glättade sidor som bilderna är scannade ifrån.

Men inte hjälper det, det ska fraggas, kidsens ord för att skjuta ihjäl varandra på datorn, och inte lekas med gamla reliker som är för tunga för att bäras med till samankomster.


Nå, vart kommer detta att leda månne?
Jag har onda aningar, kan det vara som så att vi i framtiden kommer att slåss om brödfödan med skjutglada, överviktiga och vapengalna zombies som inte vill resa sig från favorit stolen då de riskerar att slaktas digitalt av någon annan hålögd antisocial dataspels-psykopat med mer  hopsamlat bonus liv i burken än äkta liv i verkligheten.

I mitt fall har ju inte flipper intresset direkt minskat när jag kommit upp i mogen ålder. Hur blir det då för dataspelarna?

Play a real game, play pinball

Jag förbehåller mig rätten att göra vem som helst upprörd, antingen för att ha trampat på ömma dataspelar-tår eller för de nattsvarta mardrömmar som dylika framtidsvisioner ger.
Där den enda möjligheten att spela flipper kommer att vara att antingen bryta sig in hos någon exentrisk samlare av sent 19hundratals kuriosa eller köpa ett eget spel för pengar motsvarande ett litet lands bruttonationalsprodukt.

Ett problem med flippren är att utvecklingen inte rört sig framåt speciellt mycket. Nog för att vi flipperspelare är väldigt konservativa och ogillar nästan allt nytt ;-) , men det känns som att speltillverkarna måste komma på lite nya saker för att frälsa nya spelare.

Pinball 2000 var väl ett litet försök till att förnya flipprandet. Enligt mig var det totalt misslyckat beroende på ...eh... det är svårt att peka exakt på vad som gick snett. Förmodligen använde de till att börja med helt fel sorts grafiker. Grafiken i P2000 spelen ligger ju otroligt långt efter övrig datorgrafik av samma tid.

Jag tycker att ideen är ok men utförandet en riktigt flopp. Någoting i stil med 3d hologram skulle kanske fungera? Jag vet inte... Hade jag "lösningen" skulle jag nog kunna bil en rik man.

Har skumläst lite om Sterns ideer (eller det finns kanske redan) om att registrera sina poäng och jämföra med andra via internet.

Hmmmphhh... Det går ju faktiskt inte att jämföra poäng på olika exemplar av spelen eftersom förutsättningarna kan vara så pass olika. Vi får väl se vad de hittar på för skoj i framtiden. :-D

Hej.
Vilken underbar observation Uddis!
Den ska jag klippa ut och lägga någonstans på SFS sisa så att ingen missar den.:-)

Angående dataspelandet så tror jag att kidsen precis som jag en dag upptäcker att det inte är speciellt kul längre.
Jag satt hela nätterna och spelade, men nu spelar jag ingenting (väldigt få undantag med något gammalt nostalgiskt).

Det dom alltid kommer att ha missat är beskrivningen av dom häftiga spelhallarna och avunden på dom "stora grabbarna", och den mystiskt "förbjudna" atmosfären.

2000-spelen var en utveckling för dessa kids, men med tanke på hur tråkiga dom var/är så förstår jag WMS utgång...trots att animeringarna är outstanding snygga.

Nej flipperspelen ska vara som dom är.
Ett perfekt koncept som inte behöver ändras.

Tänk på alla klassiker som TZ, Indiana Jones, Theatre of Magic, Addams...och liknande som placerade i vardagsrummen/spelrummen/sovrummen :-)
som om 20 år kommer att fascinera oss och dom som inte spelar på dom nu.

Stefan

Dataspel? Är det sådant som man kör på mamekabinettet när man blir för trött i benen
av att stå bakom ett flipper?

Någon annan som också kompletterat sitt spelrum
med ett mamekabinett?

/mats

Har 2st ett med liggande och ett med stående
monitor, (blev trött av allt vridandet)

Grannens ungar älskar att komma in och lira lite 1942 som nog är min favorit också.

På den tiden kunde man ju göra spel som man inte behöver 58 knappar och en manual som
en mindre telefonkatalog för att fatta.

Men för att inte riskera att bli "portad" från
forumet, så skulle jag tvingas att välja, så
skulla jag välja flipper (Karl-Alfred undantaget)

/mats

Hej.
Självklart tar vi emot alla på forumet.
Det enda som krävs/förväntas är att det finns ett intresse för flipperspel.
Arkadspelarna kan hålla till på sidor avsedda för dom...tex "arkadtorget".

Ska själv skaffa mig ett kabinett framöver, men jag kommer inte vända mig hit om jag har frågor rörande arkad.

Ägare av flipperspel eller inte, veteraner eller nybörjare...spelar ingen roll för detta är ett flipperforum för alla flipperintresserade...:-)

Stefan

Uddis du har fel jag snackade med en kille idag (14 år tror jag) som brukar spela bort sin veckopeng ;-) där ser man.
Kul att fler och fler ungdommar blir besatta i flipperspelens magiska värld :-P

/Flippy