Inte för att jag vill få det här till något slags "mitt livs novell"-forum, men jag måste ändå berätta om vilken skön känsla jag fick när jag lirade No Fear idag...

Jag är definitivt ingen bra flipperspelare, utan brukar få nöja mig med en stunds förströelse utan minsta chans på high-scores när jag spelar. På skolan jag går på finns dock ett par flipper, bland annat No Fear, som jag har fastnat otroligt mycket för. Det kanske inte är allmänt ansett som ett flipper i världsklass, men jag tycker ändå att det är ganska kul.

Så idag, efter en sex timmar lång laboration med trasig utrustning, gav jag mig ner till flipperrummet och körde med en polare. Först en omgång Popeye, där jag förlorade ganska fett. Träffade på en annan kille vi känner där som tog sig en omgång mot min polare på Popeye medan jag då vände mig om mot No Fear och la i två femmor. Första crediten gick åt skogen, rann så fort autofire slocknat kändes det som.

Men andra crediten, mitt livs skönaste flipper-omgång. Spelade bättre än mitt eget medel, och fick två extra balls på första kulan, och lyckades då starta en hel del challenges. Körde vidare i glatt tempo, och plötsligt fick jag en sån där mördarboll, som aldrig tycktes rinna. Satte två challenges på raken, sedan No Limits och Fear Fest eller vad de heter. De två näst sista iaf. Tredje kulan lyckades jag så till sist starta Meet Your Maker, och trodde att jag skulle skita ner mig. Är kanske inte världens svåraste flipperspel att "klara", men det var första gången jag gjorde det med ett flipper. Känslan av att se allting radas upp på displayen och sedan hur bollarna bara började spottas ut var helt underbar. Fick väl inte en sådär enormt hög poäng, ynkliga 2.6 miljarder. Nytt personligt rekord, och första gången jag klarade ett flipper var det i alla fall, och det var den roligaste femman jag spenderat i hela mitt liv. Jag vet ju vad jag gör efter föreläsningarna i morgon!