Hos i princip alla sorters spel och tävlingar, så finns det 1 viktig regel, det ska finnas en eller flera vinster. Inom idrotten så är det t ex guld-, silver- och brons-medaljer som utgör vinsten för segrarna. I casinovärlden är det pengar. Ibland kanske det bara är äran att ha segrat över alla andra i något spel eller idrott.

Men faktum kvarstår, vinnaren får i princip alltid något, och vinster är en del av idrotten eller spelet.

Till att börja med, så är flipperspel inte det det enda spelet som har haft vinster i form av frispel. Det räcker med att gå tillbaks till 60- och 70-talet i Sverige. Alla spel som man kunde vinna polletter eller pengar ur då, kan ses som spelautomater med frispel eftersom vinsten kunde användas för nytt spelande.

Alla enarmade banditer i Sverige, på 60-talet och upp till 1973 spelades med polletter.
Pengavinster var inte tillåtna vid den här tiden, och banditerna sågs mer som förströelsespel, eftersom den vinst man fick endast kunde användas till nya spel på spelautomaterna. (edit: det förekom ett utbrett fusk, där polletterna som vunnits, kunde växlas in mot pengar. Detta var naturligtvis olagligt, men det ökade intresset för spel på banditerna, till fördel för spel- och lokalinnehavaren)
Bally's banditer hade under den här perioden, nästan alltid ett för spelaren synligt kredit-räkneverk i spelet. Detta berodde på att en krona, som stoppades in i ett myntinkast till vänster om hjulglaset på spelet (eller i undantagsfall, i ett myntinkast i underskåpet), genererade 2 frispel som taggades fram på krediträkneverket. Spelaren kunde sedan direkt börja spela, varvid varje spel togs från krediträkneverket. Eller så kunde han trycka på kredit-knappen så att spelet betalade ut två polletter som han sedan kunde spela för, på det spelet eller något annat som gick på samma typ av polletter.
1973 så ändrades lagstiftningen så att det blev tillåtet att vinna pengar på spelen. Det var då 25-öres maskiner (1 kr = 4 frispel) eller enkronas maskiner (nyinköpta eller ombyggda) som användes.

Även bingospel genererade frispel. Frispelsräknarna på de spelen var ofta fyrsiffriga, så det var många spel som man kunde vinna på de spelen.

Vattenfall, s k pushers, som skrapade ner mynt i olika nivåer och ibland skrapade ut lite vinst till spelaren, var också en form av frispel eftersom man kunde använda vinsten för återspel.

Men för att återgå till flipperspelen, så var det så att principen att ge vinster till vinnare, naturligtvis även applicerades på flipperspelen (d v s replay).

Från början, i det tidiga 30-talet, så betalades vinsten för poängrekord ut av lokalinnehavaren, som då måste stå och räkna ihop poängen innan vinsten betalades ut. Detta förfarande var naturligtvis tidsödande. Detta ledde till att tillverkarna ganska snart, började att bygga spel som hade möjlighet att ge spelaren frispel eller reda pengar.
Redan från tidigt trettiotal, så fanns det flipperspel som betalade ut pengavinster till vinnare.
Bland de 40-tal företag som tillverkade flipperspel med utbetalning kan nämnas Mills Novelty Co., Jennings, Gottlieb, Pacific amusement Co., Stoner, Western Equipment & Supply Co. och Keeney. Men framför allt Bally.
Bally tillverkade upp till ett 80-tal olika flipperspel med utbetalning. Närmste konkurrenten var Gottlieb som tillverkade ca 25-30 spel med utbetalning. Dessa flipperspel med utbetalning tillverkades nästan alla (d v s ca 300 modeller) under tiden från 1932-1941.

Då USA gick med i andra världskriget stoppades all nytillverkning av spelautomater då företagen istället tillverkade delar för krigsindustrin.

Efter kriget fortsatte endast Bally att tillverka ett 10-tal flipperspel med utbetalning.
Tre payout-spel tillverkades även i Europa 1952 och 1958.

I november 1960 introducerade Gottlieb det första flipperspelet med ”Add-A-Ball” som gav frikulor stället för frispel. Denna funktion medförde att man kunde vinna flera kulor och spela vidare. Detta visade sig vara en ganska populär funktion i USA som t o m  spelförbudsivrarna kunde acceptera då man på sådana spel inte vann något frispel. Bally, Williams, Gottlieb och Chicago Coin kom även att tillverka en mängd add-a-ball spel till Italien, som efter en lagändring där 20 Maj 1965, förbjöd vinster av alla slag. Som vinst räknades även ett frispel, och därför förbjöds alla spel med frispelsfunktion samtidigt som myndigheterna kunde acceptera spel där man istället vann extrakulor under spelets gång.
De spel som fanns i Italien måste byggas om (bortmontering av krediträkneverk) för att bli godkända. Men hur kul var det att spela på ett spel, där en träff på specialen medförde att man fick… Ingenting!

Detta med ”Add-a-ball” i flipperspel, kan för övrigt jämföras med gamla och nya arkadspel där man får extratid om man lyckas spela bra.

Match replay,
kom i mitten av 50-talet då poängrullarna kom. Det var troligen ett sätt att inbjuda till mer spel och även en möjlighet till frispel för de som inte var så skickliga att de kunde ta de höga frispelspoängen. Innan poängrullarnas tid så fick spelaren själv räkna ihop de poäng han hade fått under spelet. Nu så försvann det irriterande momentet. En annan bra sak med poängrullarna var att man kunde bygga spel för flera spelare.

Highscore (to date) replay,
kom först då elektroniken kom in i spelen. Detta var med all sannolikhet inlagt för att locka spelare till ökat spel för att delvis få de högsta poängen och samtidigt få ett extra frispel
Detta har sedan utvecklats till den Highscorelista som vi idag ser i moderna flipperspel.

Special replay
Att special normalt ger frispel är inget att undra över. Vad kan vara bättre än en extrakula?  Ett frispel så klart.
”Special” är något som i princip har funnits med på alla spel sedan 50-talet. Om spelaren utför rätt händelser i ett spel så att han/hon tänder, och sen lyckas ta ”special”, så belönas spelaren med ett frispel, en extrakula eller poäng (beroende på hur spelet är inställt). Även idag så finns special-funktionen kvar på de spel som produceras, men dess betydelse har kommit lite i skymundan p g a multibonus, superbonus, och mer invecklade funktioner på dagens spel.

Det kan tyckas som om det är generöst med så många sätt att vinna frispel på många spel, men rätt (enligt tillverkare och utställare) inställt flipperspel är inte så generöst som det kan tyckas.

Jag har köpt hem tre overlays från AG men jag har ännu inte börjat med att renovera något av de tre spel som jag har köpt dessa overlays till. Jag kommer att posta info om, och bilder på det när det sker.

Originalspelplanerna är screentryckta. Gamla spel har väldigt bra och hållbara lacker, förutom den krackelering (mycket fin sprickbildning i lacken)som sker på alla spelplaner när kulan studsar på spelplanen och ingen skyddande mylar finns. På sjuttiotalet kom mylar runt bumprar och framför slingshots,  och i slutet av sjuttiotalet när tillverkarna gick över till mer miljövänliga (och tyvärr sämre) lacker så kom snabbt stora mylarer som täckte större delarna av spelplanerna p g a ökat slitage.

På tidiga elektroniska spel så fick utställarna själva montera mylarerna, vissa struntade i det då de var vana med att tidigare spelplanslacker var väldigt hållbara. Detta problem med sämre lacker, plus att de elektroniska flipperspelen snabbt blev mer populära än de elektromekaniska, och följdaktligen spelades mycket mer, slet mycket på spelens lacker och skadorna kom snabbt för de som inte hade monterat mylar eller hade god och regelbunden service och rengöring av spelplanen och kulorna.
I slutet av åttiotalet började mylarerna monteras av tillverkarna.

Sen kom diamond-plated playfields. en extrahård yta över screentrycket på spelplanen, men även dessa slits, med lackskador som följd, om inte mylar finns på ställen där kulan ofta rör sig.

Spelplansskivan är enkelt uttryckt, en plywoodskiva av en viss tjocklek. Jag har hört att det översta träskiktet skulle vara av ett lite hårdare träslag, för att lättare stå emot stålkulornas behandling av spelplanen, men om det stämmet vet jag ej.

Det finns några få prototypspel som har en spelplan, helt eller delvis i plastmaterial. Sen ska det finnas en mindre tillverkare (vet ej tillverkarens namn, kan vara en europeisk tillverkare) som hade en toppskiva av tjock plast på spelplanen.

Åhå, så det var du som köpte det defekta Zaccaria-spelet. Jag funderade på att köpa det för att få loss kretskort till mitt Farfalla.
Jag har en manual till Magic Castle om du saknar en. Jag har även en del delar till Zaccaria. Både nya (nos) och beg. delar finns. Jag har även några spelspecifika delar till just MC.

Kiss-flippret på Blocket var billigt om spelplanen var i bra skick (förutom de andra småfel som fanns i spelet).
10000:- är inga pengar för ett bra Kiss. Det normala priset ligger på ca 20000:-
Hade jag haft pengar liggande så hade jag garanterat köpt det.

Ja det finns en hel del lämpliga medel att tillgå. Nu har jag samlat på mig ett antal olika spelplaner från skrotade spel. De spelplanerna ska bli testbänkar för ett antal olika medel som jag inte har använt tidigare, men som nu ska testas.

Jag kan hjälpa dig angående manualer. Maila mig gärna på bally(at)comhem.se

Dan

Det är nog det första dmd gottlieb som jag har hört talas om med stort slitage. Jag har inte så mycket erfarenhet av just sena gottlieb-flipprar eftersom de sällan syns ute och jag bara köper gamla gottliebspel (aldrig nyare än '84). Så det blir inte så närkonakt med dem.

Dan