Jag tror det är ganska rättvist.
Kan inte riktigt se varför det skulle vara enklare att t ex ta sig från Stockholm till Rom än att ta sig från Chicago till Seattle, även om det är lite längre avstånd i USA? Det handlar ju ändå bara om någon timmes skillnad i flygtid kanske, och inrikesflyg i USA är ju ganska billigt.

Man kan ju i alla fall se på hur många Whoppergrundande tävlingar som spelas. Så här långt i år (tom 18/7 2011) har det spelats 198 rankinggrundande tävlingar i USA och 167 i resten av världen (bl a Europa+Japan+Kanada).

År 2010 spelades i USA 331 tävlingar och i resten av världen lirades 280.

Det finns alltså något fler tillfällen i USA att samla poäng.

Att tävlingarna är centrerade kring olika regioner gör ju att det kan bli en snedvridning på världsrankingen. En svensk som bor i Göteborg har ca 24 månadstävlingar i närheten (plus tre timmar till Malmö) samt fyra-fem olika öppna, stora tävlingar bara i landet.
Bor du däremot i Umeå får du slita hårdare för whopprarna.

Men den generelle svensken har det förmodligen tävlingsmässigt bättre än den generelle finnen eller norrmannen.

Om jag jämför hur bra olika spelare man har mött är, och hur det ser ut i rankingtoppen, så känns det ganska rättvist. Visst är det många jänkare på topp-20, men det är bra jänkare som borde ligga där de ligger. Så förutom vissa undantag (Sutters storhet har t ex undgått mig) så tycker jag att rankingen fungerar bra.

Man får inte några extrapoäng för utlandstävlingar, men däremot är det så klart lättare att samla poäng om man bor i närheten av många tävlingar (eller har stålar och tid nog för att kunna resa runt som man vill). Vilket jag tycker är rätt okej - systemet ska ju syfta till att uppmuntra till deltagande i tävlingar.

Tack för intressant feedback. Det var ungefär så jag tänkte också.

Jag tror att vissa här tror att man får mer poäng för utlandstävlingar.

På ett sätt tycker jag tom att turneringarna i Sverige är mer rättvisa än många av pay-to-play turneringarna här.
Har man bara pengar till tillräckligt med entries så kan ju nästan vem som helst spela sig till en topp 16 plats och gå till slutspel.

Sutter är helt ok. Har sett honom ett par kvällar hos mig och på två tävlingar samt en privat tävling hemma hos en kille i Schweiz. Båda gångerna jag sett honom spela AFM har han haft 15B på första kulan och still playin'. Samma med min BSD - 1,5B på första kulan och still playin' vid två tillfällen.

Dock är det på classics han är riktigt bra. Spelade ett par omgångar Capt. Fantastic med honom nyss. Plus att han gav oss ett par lektioner på EBD här i Borås senast. Lärorikt. Dessutom visade jag honom hur Evel Knievel funkade (hos mig) - en kort stund senare kom han förbi och visade sin score på 530k+ (jag har för mig att MCR vann STH med 632k efter två dagars tävlande på ECPC...

Det är trevligt med pay & play och entry tävlingar för långväga gäster, Reser man långt så är det lite trist att kanske få spela t ex 6-7 spel och sen är det slut (EPC 2009), då är det trevligt om man har möjlighet att spela mer istället.

Men som Johan skriver (och som Cayle George skrev på RPG nyss) - oavsett vilket system som används så är det ändå alltid de bästa spelarna i slutspelet/finalerna på tävlingarna. :-)