Inte för att jag kommer kvala i årets SM heller, men jag har deltagit i och arrangerat turneringar i en del andra matchbaserade sporter...

Självklart är frirundor "rättvist" under förutsättning att alla vet hur det går till från början, alla har samma förutsättningar när de går in i kvalet. (Är det annars också orättvist att elimineringssystemet inte låter kvaletta möta kvaltvåa tidigt, utan lägger dessa i två helt skilda ben, et cetera?) Allt annat är bara hårklyveri om vad man lägger i ordet rättvist, och hör traditionellt bättre hemma i populistisk politisk retorik. Eller?

Schweiziskt är ett grymt bra format rent i allmänhet tycker jag, särskilt om man kan undvika modifikationer och har jämn tvåpotens antal spelare. En sak som kanske kan anses vara en nackdel med schweiziskt är att man bara får två "hårda" placeringar, den bästa och den sämsta spelaren. 64-spelare schweiziskt ger en etta, sex st tvåor, 15 st "åttor", 20 st "tjugotreor", 15 st "fyrtiotreor", sex st "femtioåttor" och en sextiofyra. Går att fixa på olika sätt förstås, men det blir aldrig riktigt snyggt, det bästa är att nöja sig med att man bara utser en (högsignifikant värdig) vinnare. Sen om schweiziskt passar för SM är en annan femma, jag tycker nog inte det.

Det går ju också att kombinera schweiziskt med dubbeleliminering om man vill krångla till det för sig.

Alla-möter-alla eller kvalresultat-är-hela-tävlingen (på samma speluppsättning) är förstås mycket mer "rättvist" än någon av de andra diskuterade formerna, men ack så trist och antiklimaktiskt, för att inte tala om vilken orealistisk tidsåtgång tävlingen skulle hamna på förutsatt samma antal deltagare.

Palle min definition på rättvisa är definitivt inte "konstig". Den är rakt på sak.
Alla ska ha samma chans i slutspelet.

Palle, den fördel som en skicklig kvalspelare får/kan få i en rak stege, är då att möta den lägst rankade i slutspelet, som det är i en del tävlingar.
kvalplac 1-64, 2-63, 3-62 osv.

De blir då en rak stege utan någon gräddfil för nån, samtidigt som att det är en fördel att kvala bra, vilket du tjatar om. :-)
Och då har den lägst rankade en chans att möta och slå en bättre spelare, skickligheten får då avgöra vem som blir vinnare.

Det är ju ändå spelskickligheten som ska avgöra vilka de bästa flipperspelarna är, inte några gräddfiler.

I SM så är det ju alltid bäst av tre matcher som avgör, då brukar inte slumpen ha någon avgörande effekt på vem som blir vinnare.
Kör man bäst av en, så kan slumpen avgöra.

Möter jag t ex Jorian i ett SM-slutspel, så har jag ett grymt jävligt svårt jobb att slå honom, då han är en så mycket skickligare spelare än jag.

Men är det bäst av en, så kan jag slå honom om det är på rätt spel, jag har lite flyt och Jorian har oflyt.

Som sagt skicklighet, inte gräddfiler, ska avgöra skickligaste flipperspelarna.

Det är ändå därför vi tävlar, att få mäta vår skicklighet mot andra spelare.

Det finns ju två klassiska definitioner på rättvisa:

1. Alla ska få samma.
2. Alla ska få det de förtjänar.

De som tycker som 1 gillar slumpen, eftersom den i längden ger alla samma, oavsett vad de förtjänar.

De som tycker som 2 gillar inte slumpen, eftersom den i längden ger alla samma, oavsett vad de förtjänar.

Gräddfiler minskar slumpens betydelse. Vilket av de två rättvisebegreppen man anser är rätt avgör alltså om man tycker att gräddfiler ökar eller minskar rättvisan.

Så är det bara! :-D

Jag vidhåller att det inte är rättvist med gräddfiler.

Åh fan. :-D

Jag tycker att det är viktigt att man utgår från samma grunder när man diskuterar vad som är bra och mindre bra spelsystem. Vad är egentligen meningen med en tävling som SM? Är det en strikt formalitet för att man ska kunna säga vem som är "årets bästa svenska flipperspelare", eller finns det ett egenvärde i att ha en tävling? Ska det vara roligt och uppmuntra folk att bli bättre/spela mer flipper?

Flipper är en ganska smal hobby, och nivåskillnaden mellan exempelvis kvalettan och kval-sextiofyran är extremt bred.  Utan det som kallas frirundor/gräddfiler så kommer med andra ord sextiofyran möta ettan så fort kvalet är över. Det tycker jag ärligt talat låter skittrist. En tävling ska ju kora den bästa spelaren och samtidigt vara rolig för samtliga deltagare. Med 1:a vs 64:a direkt efter kvalet, och dessutom med "bäst av x"-matcher för att minska slumputfall så kommer SM att bli bra mycket tråkigare. Om man, som jag, kommer att få kämpa arslet av sig för att klara kvalet så är det betydligt roligare att veta att man då kan få möta en motståndare som man har en sportslig chans mot istället för att få någon ur absoluta eliten mot sig. Skulle jag vinna så är det ju enbart på grund av ett slumputfall, och efter det så har jag en betydligt enklare väg mot finalen, samtidigt som elitspelaren hamnar på delad 33:e-plats med 31 andra, vilket knappast uppfyller målet att få ett utfall som speglar skicklighetsnivån.

Jag tycker att man ska hålla matcherna jämna hela vägen mot finalen. Det blir både "rättvist" (ett laddat ord som här används i betydelsen att sannolikheten är stor att en elitspelare vinner, samt att resterande slutspelsplaceringar reflekterar skicklighetsnivån) och roligare för de som spelar.

Om det ska vara roligt för mer än 14-15 pers som har seriös chans att vinna finalen så behövs frirundor. Annars kan man väl lika gärna springa runt i landet och kolla vem som har flest GC.


/KW