En liten rapport från min första PAPA-turnering:
När man klev in genom dörren till den stora vita anonyma byggnaden fick man allt sig en liten shock, trots att man visste vad som fanns där inne. Nästan 400 spel stod uppställda i rad efter rad! En mäktig syn!
Det blev till att köpa sig en rulle quarters å lira loss. Normalpriset var $.50, dvs ca 3,70kr. Dom riktigt gamla liren kostade bara $.25.
Det blev många spel som man velat prova...Centaur, Orbitor 1, Safecracker, South Park, Nascar, Black Knight 2000, Party Zone, Breakshot, m.fl.
Där fanns även tre ex av det nylanserade POTC. Ett rätt kul spel, om än med några svaga delar.
Sen blev det ju till att provspela kvalspelen i B-divisionen. Återigen var line-up:en i B riktigt sunkig (precis som förra året). Alldeles för många 80-talare och Gottlieb-spel (tre av nio kvalspel). Dom spel jag trivdes någorlunda med var SS (utan outlanestolpar), WW (riktigt skönt!), IJ (studsigt utav helvete men rätt okej), och Jackbot (ruggigt studsigt men spelade väldigt bra). Mitt femtespel varierade mellan TSPP (snabbt och studsigt) och Taxi (omöjligt studsigt).
Som ni märker är "studsighet" det gemensamma temat för att göra spelen svåra i B-div. Ofta röda flippergummin och sprillans vita gummin i övrigt. Kan man lära sig hantera det så är spelen riktigt bra.
Lurigt kvalsystem i PAPA. Kräver en del eftertanke. Lätt hänt att förstöra för sig själv eller voida bort en entry som kan vara bra i slutändan. Usch.
Platsen för PAPA är Carnegie, en förort till Pittsburgh. Inte världens roligaste plats direkt. Faktum är att det är ett starkt skäl att inte åka till PAPA. Visst, det är kul (i ett par dagar) att få se "baksidan av USA"...men det tappar snart sin tjusning.
Men PAPA är ju en höjdartillställning så det är mycket möjligt att jag åker dit igen. Så många duktiga spelare, konstiga människor, coola människor, och sjukt många spel. Och ej att förglömma, en otroligt proffsig organisation!
